Vad vore livet utan paljetter?
Jag kan inte gå in i en tygaffär utan att komma ut ur den med minst 4 meter paljettyg. ELLER 7 KG.. Jag brukar nämligen köpa det på vikt.
Jag tror nämligen att det blir billigare så. Paljettyg är aldrig billigt, bara ljuvligt.
När jag var liten ville jag bli prinsessa. När jag sen insåg att jag aldrig skulle få bli nån så tänkte jag: när jag blir stor ska jag minsann sy mig prinsesskläder. Sagt och gjort. Jag försöker. Jag är ingen vän av mönster, jag syr alltså helst utan..så ibland får man inte på sig kläderna i fråga och inte helt sällan så infaller fenomenet att man inte kan röra på armarna. De får bara hänga rakt ner. Möjligtvis, om man har tur, så kan man röra dom så mycket att man kan köra bilen till High Chaparral. Men då har känseln försvunnit i armarna och baken sover. Men.. känslan av att få gå runt där i stassen man kämpat med i timmar och dagar gör att man lätt glömmer både sovande armar och bortdomnade bakar.
För klänningen är just det man önskade. Nämligen magnifik... å vad är väl en bal på slottet, när det finns paljetter och High Chaparral??
Andra inlägg
Välkommen till The House of Time