Olika men ändå samma
När jag var liten ville jag som alla andra små flickor vara Pippi. Jag VAR Pippi, alla dagar i veckan. Min dotter som på bilden var 4 år älskade oxå Pippi och ville även hon, vara Pippi alla dagar i veckan.
Hittade bilden i telefonens djupa minneskort och minns dagen jag tog kortet. Vi hade varit på Astrid Lindgrens Värld och där inköpt peruken. Det var Linas lyckodag. Hon gick omkring där med peruken på hela den soliga och varma dagen. När det skulle ridas på ponnyhästarna var den dock inte på.
När man ser på gamla kort så kommer så mycket minnen tillbaka, minnen som man inte ens visste att man faktiskt fortfarande kom ihåg. Man ser bilden och kan nästan känna lukten av hur det luktade där och då. Jag som har ett ganska bra minne kan även komma ihåg vad jag hade på mig och vilken frissyr jag hade. Vad vi åt och vad som inhandlades.
Jag kan ta en sak som finns hemma, veta var jag köpte den eller vem jag fick den av. Det kan vara nåt jag köpte när jag var 15 år. Eller så är en liten pyttesak som de fina svarta knapparna i glas som jag fick av en vän från hembygden. De knapparna ska för den som vill veta, hamna i en oerhört fin klänning som jag köpte tyget till när jag och min nyfunna väninna Sandra var på tyg-köpar-resa-långt-bort-åt-helsicke.
En liten bild på de båda Pippi-flickorna. Två helt olika generationer men med stooor kärlek till samma idol: Pippi Långstrump
Andra inlägg
Välkommen till The House of Time