Blogg

Kläder för en Wild helg!

4 jul 2018

I helgen som gick var det cowboysare för hela slanten. Vi åkte till Amerikatt på Wild West Show! Det tog en timme dit, man genar över Skillingaryd och efter "broa" svänger man vänster. Sen åker man lite än hit och än dit. Klart! Typ...

 

Symaskinen hade gått i högvarv, inte hackat en enda gång. (jag är så lycklig över att ha hittat en symaskinsdoktor dit jag har flyttat) han bor nästan i grannhuset. 

 

Kläderna för dagen var en kopia av en jag köpt tidigare. Jag ÄLSKAR dessa livstycken som snöras åt så benen domnar bort..  flera kjolar som trollas ihop till en enda och sen som pricken över I:et..  en hatt!

 

 

Man behöver ju inte undra vem som varit framme med hattstock och fjädrar..  Dottern givetvis :) Hon hade även sytt dressen, så den äran får jag inte ta åt mig. 

 

 

Om man vill slå till riktigt ordentligt så kan man bli medborgare i Staden High Chaparral. För det var där vi var. Man får be om att bli kontrollerad och godkänd och när man väl blivit det kan man bara tåga in i staden och känna sig som hemma! Förra gången vi gav oss på att försöka, så fick jag nobben. Min klänning var lite i överkant vad de ansåg vara....  korrekt. Den var nämligen sydd av ett tyg översållat med döskallar...  Sånt fanns INTE i den vilda västern. -Men jag är ju en sjörövare, försökte jag förgäves. Men nopp nopp.

 

Nu åkte den dock på igen när vi kom dit dag 2. Då var jag ju redan godkänd, om man säger så...

 

 

 

Kläderna som jag syr är ju tänkta att man ska kunna känna sig levande och wonderful i. Mitt resesällskap till vilda västern bestod av mina fantastiska väninnor och vi hade det helt amazing!   Jag bad dom prova kläderna fullt ut och det gjorde de med besked! 

 

 

De hade oxå en lite mera normal sida...

Här samspråkas det hej vilt, man kan ju undra vad de snackar om.

 

 

 

 

 

 

Det hände mycket där i Amerikatt de här 2 dagarna.

Mycket kan sägas men mycket stannar där det hör hemma. Det är nämligen som cowboysar´n sa: Det som händer på "Chappen" det stannar på "Chappen" och så är det nog...  ;) 

 

Viking, javisst!!!

20 maj 2018

I helgen har jag förflyttat mig en bra bit tillbaka i tiden. Till Vikingarnas tid. Inte de med kostymer i kulörta färger och sånger som " Blue Hawaii"..  utan bistra härjade män med ruffsigt hår, tatuerade kroppar och stämband utan Guds nåde. Dit for jag. Det var kul!  Eller faktiskt mer än kul. 

På en vikingamarknad, som detta var nu då, finns det så mycket att titta på. Och att äta givetvis. Jag stegade med rask gång iväg till ståndet med de sedvanliga urgoda havrekakorna med honung i. De är ljuvliga.. de hade oxå kolakakor med äppelbitar i men jag slog till med 5 havre. Önskar att jag hade receptet på dom.

Det lagades mat över stora eldar: kycklinggryta med rotsaker, helstekta grisar, fisk, tjocka korvar, kokt matvete, hummus med och utan spiskummin och till efterrätt..  äppel & nyponkompott med syrlig grädde. SÅ.GOTT. Den vikt jag lyckats gå ner med LCHF i veckan är ju tillbaka med råge kan jag säga. Men det var det synnerligen värt. 

Det fanns oxå vikingadamer med vackra kläder och smycken, damer med vackra håruppsättningar och små damer med råttsvansar runt halsen och käppar med hjortklövar till handtag. 

     
När man är ute så här i Guds fria natur, så finns det ju flera än vikingar som är ute. Nämligen mygg och knott.. (jag hatar dom)
Då där på kvällen  när man har blivit biten av både den ena myggan och även den andra knottan så kanske man vill klia sig, men man kommer lixom inte åt. Då kan jag varmt rekommendera en ryggkliare av klass!!!  

Vad vore livet utan paljetter?

15 maj 2018

Jag kan inte gå in i en tygaffär utan att komma ut ur den med minst 4 meter paljettyg. ELLER 7 KG.. Jag brukar nämligen köpa det på vikt.

Jag tror nämligen att det blir billigare så. Paljettyg är aldrig billigt, bara ljuvligt.

När jag var liten ville jag bli prinsessa. När jag sen insåg att jag aldrig skulle få bli nån så tänkte jag: när jag blir stor ska jag minsann sy mig prinsesskläder. Sagt och gjort. Jag försöker. Jag är ingen vän av mönster, jag syr alltså helst utan..så ibland får man inte på sig kläderna i fråga och inte helt sällan så infaller fenomenet att man inte kan röra på armarna. De får bara hänga rakt ner. Möjligtvis, om man har tur, så kan man röra dom så mycket att man kan köra bilen till High Chaparral. Men då har känseln försvunnit i armarna och baken sover. Men.. känslan av att få gå runt där i stassen man kämpat med i timmar och dagar gör att man lätt glömmer både sovande armar och bortdomnade bakar.

För klänningen är just det man önskade. Nämligen magnifik... å vad är väl en bal på slottet, när det finns paljetter och High Chaparral??

Välkommen

Välkommen till www.thehouseoftime.n.nu.

Nyhetsbrev

Länkar

Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.    (klicka här för att förlänga premium)(info & kontakt)