Nu var det dax igen!
Jag blir aldrig trött på High Chaparral. Jag längtar dit så fort jag kommer hem därifrån. Det var därför jag tjatade på dotter´n att: nu är det dax! Å så blev det.
Vi for dit den varmaste dagen i mannaminne. Som vanligt tog vi med oss väninnan och som vanligt tog jag på mig alldeles för mycket kläder. Jag ville vara så korrekt som det bara gick så det var:
Korsett, blus, benklädnad, underkjol, överkjol, jacka och hatt.
Här är vi innan vi kom iväg. Det var varmt redan då. Men skam den som ger sig!
Vi knölade in oss i bilen och drog iväg mot Värnamo. Förra gången körde vi över Skillingaryd och av någon lustig händelse (ja, jag har lokalsinne som en brödrost) så körde jag fel. Fråga mig inte hur, men det blev nog några mil extra. Så nu blev det den "ordinarie" vägen.
Det var massor med bilar på parkeringen och det är alltid kul.
Är man medborgare får man gå in gratis och som en smålänning jag är så passar det mig precis. Vi började med att gå till Hotellet för å sen om det fanns nåt rum ledigt, men det var tyvärr fullt.
Då kände vi att här går inte å mesa utan vi drog mot den stora butiken där de säljer pickadoller, piskor, kläder och läder. Rimmade bra där. Pethra slog till å köpte sig ett skjutvapen att ha under kjolen. Man kan aldrig vara nog säker i Vilda Västern.
Så där satt den säkert i strumpebandet!
Det började bli en aning hett där i jackan, så den fick med varm hand överlämnas till sitt öde i bilen. Å för att svalka oss lite extra gick vi ned till vattnet.
jag hade lite tur när jag skulle fixa min utstyrsel för dagen, blusen hittade jag på Kappahl och kjoltyget hittade jag billigt på Ateljé stuvbiten i Vrigstad. Egentligen ska det vara en massa tyg på baken oxå men jag tackar min lyckliga stjärna att jag, på ren svenska, sket i det. Underkjolen tillverkades av två stora lakan (det går åt mycket tyg i en underkjol) och spetsen kom från en sängkappa som kom till mycket bättre användning än till en säng.
Hatten då... den är ju som vanligt tillverkad av Modist Lina Sot Vargadís
Pethras kläder kom dels från hennes garderob, kjolen hade för många år sedan inköpts för ett bröllop, korsetten kom från SockerKlaras i Sävsjö. Blusen knåpade hon ihop när jag påpekade att: självklart måste du ha en blus!
Lina sydde och sydde, kjolen blev så himla fin, blusen kom från Kappahl i Nässjö tror jag..
Dagen till ära hade hon sin egentillverkade krok av smide att sätta i bältet, där kan man hänga alla nyttigheter man behöver en varm dag. Tex en solfjäder
Tåg är ju ett färdmedel som man absolut inte får hoppa över. Klart att man måste ta sig en tur. Det är riktiga karlar som kör loket så man behöver inte vara särskilt rädd. Sotiga å svarta är dom oxå.
Rånare finns det ju på vägen mot Old Mexico. Men de var så fasligt snabba både med benen och pickadollerna så de hann faktiskt aldrig fastna på bild.
Vi åkte lite flodbåt. Hjulångare. Det var mycket vatten så man såg aldrig rälsen som den går på. Ibland kan man nämligen göra det. Lite kul faktiskt. Så var det med den ångar´n..
Nu så här i Coronatider så är det inte så mycket shower som visas. På den stora arenan där de brukar ha stuntshower med hästar och pang-pang var det nästan folktomt. Sånär som på en siluett vid ingången.
Dagen började gå mot sitt slut, Innan vi gick in i gotteaffären så var vi ju tvugna att snuffsa lite på hästarna. Fantastiskt fina djur!
Jag var ju tvungen att raffsa åt mig en stor sockertopp innan färden skulle gå mot hemmets härd. Hade en för länge sen en i originalförpackning. Gammal och sliten men ack så fin. Den sålde jag dyrt på en loppis jag var på. Nu såg jag att det fanns nya, då slog jag till. Tog den näst största de hade. Givetvis! Priset var oxå stort, kan jag erkänna.
Lina och Pethra letade polkagrisar. Minns inte vad de köpte men jag såg att de hade med sig några ut.
Det som annars hade varit nåt är ju destillatet. Nu var det stängt och tur var väl det. Jag minns hur det gick till när jag skulle lära mig att dricka whiskey. Jag dricker ju cola om man säger så, så ni förstår nog hur övandet slutade. Jag hade ett glas cola jämte glaset med whiskey för att ha som hjälp för att kunna skölja ner eländet i strupen. Jag tittade samtidigt som övningen höll på, på mello. Tänker att jag ska nog inte prova mer i kväll utan ska ta det sista i glaset med cola. Vet att glaset är halvfullt så jag tänker att jag tar allt i en klunk. Har ju blicken fäst på tv:n och tar fel glas. Sveper ett halvt glas med Whiskey och min gom som i sin enfald tror att det är cola som kommer får en smärre chock. Ut ur munnen far whiskeyn som en kaskad. Då tar han som undervisar i konsten att dricka whiskey, glaset ifrån mig. Sätter ner det på bordet å säger: vi slutar nog här.
Kan säga att efter den slurken dricker jag numera mjölk. Och cola. Givetvis.
Men whiskey? Nej tack.
Vi kom hem varma, glada, trötta och oerhört nöjda.
Nu ser vi fram mot säsong 2021. Nya kreationer, lite svalare väder och givetvis: utan Corona!
Andra inlägg
Välkommen till The House of Time