Noggrannhet är en dygd, eller tålamod, som någon sa.
I helgen som var hade jag min svägerska på besök. Hon kommer nån gång emellanåt med väskorna fulla med tyger och syattiraljer. Sen syr vi.
Hon är makalös med symaskinen. Jag lär mig alltid nåt när vi har sy-lan. För det är nämlilgen det som det är. Vi syr och syr tills vi bara inte orkar mera, sen syr vi igen. Ibland tar vi en paus och åker vi iväg till någon tygaffär och shoppar loss, sen åker vi hem med skatterna å så syr vi igen!
Vi åkte till Huskvarna. Där har de en himla bra tygaffär, måtte den aldrig slå igen som tygaffärer har en förmåga att göra. Särskilt när jag hittat en som jag älskar. Det makalösa var att man behövde inte titta på prislappen på vad tygerna kostade för priserna var så bra å det var verkligen ett stort plus!
Jag shoppade dock inte så mycket för jag hade redan varit i en annan tygaffär och förlustat mig och dessutom fick jag av dottern, 3 meter fantastisk (babymanchester, visst låter det kul?) det har extra tunn och fin ribbstruktur. Det är mycket mjukt och fint. färgen var så knalligt turkosblå med massor av blommor i lika knallig färg fast i rosa. Jag nästan dog när jag såg tyget, dessutom för att göra det lite bättre, så var det rea, 40%.
Vidare i samma butik så köpte jag rosa tyg med glitter på och lite rosa tyg till med ännu mer glitter på i form av runda prickar i olika storlekar av hologram. Köpte även ett bubbelgumsrosa foder som jag tänkte ha till det rosa glittertygen, men det hamnade sedemera i den knalligt turkosblå manchesterklänningen.
Den är dock inte riktigt klar än, den ska bara läggas upp och sättar i en dragkedja (en krage oxå kom jag på..) Men jag tänkte ändå att jag kunde lägga in några bilder här ändå så ni får se hur tillverkningen av denna dress gick till. Det var nämligen så att jag fick lära mig något enastående som kallas för Honkong Finish. Det utförs med kantband, men här blev det snäppet värre, (bättre faktiskt, jag vill bara trycka på hur himla bra det blev) jag använde mig av fodret ist för kantband.
Det är dock lite svår att förklara hur jag gjorde, men jag ska försöka.
Det kommer en slutbild sen på hela skapelsen, men tills dess får ni hålla tillgodo med Honkong Finish ;)
Här ligger tygerna å väntar, jag letar febrilt i Gertie´s för att hitta det perfekta mönstret.
När jag hittat det jag sökte var det bara att rita av mönstret och lägga ut tyget och börja klippa!
Egentligen ska man känna med handen på "luggen" på tyget så att man inte får en tygbit med luggen uppåt och en med luggen nedåt. För manchester får nämligen olika djup i färgen beroende på åt vilket håll luggen ligger åt. Men på den här manchestern behövde jag inte ha koll på det, det enda jag skulle ha koll på var att blommorna kom på samma håll.
Kan ju säga oxå i samma andetag att det hade jag faktiskt inte alls koll på. När jag klippt ut allt och skulle sätta dit kjolvåderna som är på baken, vad ser jag då? Jo, blommorna som jag skulle ha koll på, de var nu upp och ner. Å nåt mer tyg hade jag inte så det var bara å blunda och fortsatta sy. Det som är tur är att jag inte är utrustad med ögon i nacken (även om det skulle vara bra att ha) så jag behöver ju inte se eländet.
Mönsterpassningen i ryggen var från början helt perfekt men sen när vi skulle prova in så att den satt bra så är ju inte alla i hela mänskligheten exakt som ett förskrivet mönster. Så vi var tvugna att dra in den i ryggen så nu är den inte mönsterpassad där längre. Men jag får väl tänka så här: jag kan ju inte hjälpa att jag är så smal och snygg i midjan att jag var tvungen å ta in den lite där så att mönsterpassningen försvann. Så det bjuder jag på.
När man ska sy är det oerhört viktigt att inte inte slarva. ;) Här har jag verkligen klippt exakt i 5 åttondelar. Fråga mig inte hur mycket av vad, jag vet bara att det på slutet blev himla bra så detta mått kommer jag hädanefter att använda mig av.
Det är på raka sömmar som man kan använda sig utan Honkong Finish. Man kan givetvis nyttja denna lärdom på andra sömmar oxå, men det är så mycket lättare på en så rak söm som möjligt. Här har jag sytt ihop fodret med den första kjolvården. Fodret har jag klippt ut 5 åttondelar större än tyget men bara på båda långsidorna.
Om man ska göra allt i den rätta ordningen är det av yttersta vikt att införskaffa sig ett strykjärn. Jag hade ju givetvis glömt mitt i min lilla syateljé och den är ju i Mariestad och jag befann mig i Småland.. så jag fick ringa grannen som bor i skogen någon kilometer bort å låna hennes. Hon tänkte inte stryka på några dagar å det tackade ju jag för..
När man ska få en så fin pressning som möjligt är det viktigt att man stryker det man har sytt ihop från alla håll. Dvs både från fodersidan och "tyg"sidan. Sist stryker man allt ihop från rätsidan, se bild.
Sen vänder man på hela rasket så att avigsidorna kommer uppåt, så viker man fodertyget så att det lägger sig runt kanten på det tjocka tyget. Alldeles kant i kant och så vänder man tillbaka tyget på rätt köl igen. Man måste vara noga med att det inte blir för mycket fodertyg utan att det blir en jämn och fin kant.
Så pressar man detta så kanten blir knivskarp. Det går lättast om man duttar först med lite vatten.
Här hänger kjolvåderna och väntar, har man gjort rätt nu och inte mätt alldeles åt pipsvängen, så är det exakt lika mycket fodertyg som klänningstyg. Det påsar sig inte någonstans utan är slätt och fint.
Och Hokus Pokus så blir det så fint som om man aldrig gjort något annat!
Sen kom det dit lite ärmar, och lite fler delar som jag inte har bild på.
Klännigen är ju som jag skrev tidigare nästan klar, det är lite småfix kvar.
Jag lägger ut en bild sen på mästerverket så får ni se!
Så här i den sena timman så får jag väl sammanfatta helgen som var att noggrannhet är ju en dygd men det är sannerligen tålamod oxå. För det gick det verkligen åt.
VOILÀ!!
Här kommer mästerverket!
Fin va??
Andra inlägg
Välkommen till The House of Time